Jag slumrade till på soffan i en timme. Jag tycker inte om att jag gör det. Iaf inte när jag vaknat. Då mår jag illa och känner mig seg, sen kommer jag få svårt att sova ikväll också. Typiskt. Så går det när man inte sover mer än fem timmar/natt och sen äri full fart med barn hela dagen och tar en tripp till skolan för att lämna tillbaka böcker. Jag var hemma vid fem och då hade John precis kommit hem. Det känns på något vis konstigt att komma hem efter John, jag är ju van vid att vara hemma först (eller hela dagar).
Jag har iaf lämnat tillbaka mina böcker som jag lånat på biblan, nu ska jag bara sätta mig och skriva ihop uppgiften till på onsdag. Det gör jag imorgon, idag vill jag inte röra en bok, ett block eller en penna.
Åh, jag bara måste få skryta lite! Får jag det? OK, igår var vi ju ute på stan och mös lite, åt mini-donuts, handlade lite prylar och så skulle vi handla mat. Vad hittar JAG på parkeringen, två meter ifrån vår bil?? 1 stycken 500 kronors sedel. 500 spänn! Japp, jag är en mänsklig pengadetektor. Det var inte för länge sedan jag hittade 1000kr på parkeringen i bokskogen och ytterligare 1000:- på väg till gamla IKEA! Jag är bäst.
Men trots att jag för en stund kände mig oövervinnlig igår när jag hittade pengen, så mådde jag väldigt, väldigt dåligt. Under tiden vi var ute så tyckte ett organ i mitt kropp att jag skulle få lida. Mensvärk är inget snällt påfund!!! Jag har nog aldrig haft så ont innan, och jag var svimfärdig (yr, lock för öronen och svartnande ögon) ett par gånger på Gågatan, och jag trodde jag skulle spy ett par gånger. Ett tag blev jag så hungrig (däravdonutsen) att jag trodde att jag skulle avlida. Ärligt! När jag sen väl fick i mig nått så räckte det med tre tuggor, sen mådde jag illa. Mysko...
Men sen när jag väl kom hem tog jag två Panodil, däckade en stund i sängen, sen var det ok igen. Märkligt. Men tack Panodil! Sen var det dags att göra pizza!
Permalink Detta gillar jag! Kommentarer (1) Trackbacks ()